Det är så här det är.
Tänder en cigarett, ögonen halvt öppna
Kommer inte hem ikväll, men hon fortsätter hoppas
Dricker mig själv till sömns, enda sättet att kunna hantera
Hon väntar varje kväll, lämnar ytterdörren öppen
Klockan är fyra på morgonen och gör 150, försöker hålla mig vaken och komma hem vid liv
Åh, Gud, vad ensam jag är ikväll.
Det är så här det är.
Kommer inte hem ikväll, men hon fortsätter hoppas
Dricker mig själv till sömns, enda sättet att kunna hantera
Hon väntar varje kväll, lämnar ytterdörren öppen
Klockan är fyra på morgonen och gör 150, försöker hålla mig vaken och komma hem vid liv
Åh, Gud, vad ensam jag är ikväll.
Det är så här det är.
Varför gör vi saker?
Växjö
1 december 2010
Hur kommer det sig att vi gör så mycket utan anledning? Saker som vi gör utan att först ha funderat över varför vi gör dom.
Jag, som inte är riktigt normal, brukar ibland fundera över mitt beteende.
Ett bra exempel på det är Kalle Anka på julafton. Varför kollar man på det?
För att det är tradition, är ju standardsvaret. Och det är väl okej, det är tradition att ha en julgran varje jävla år, och det är tradition att ha en midsommarstång varje jävla år.
Men på något sätt är det ändå lite okej att vara originell och nyskapande inom de senare. Man kan ha en svart plastgran med vita kulor i och folk tycker att:
"Ja, inget jag själv skulle ha, men det passar ju hemma hos dom som är så inrednings- och stilintresserade"
eller att ha en lite rolig midsommarstång gjord av vass och ilandflutna träbitar som om vi vore strandsatta på en öde ö, eller med i Expedition Robinson. Arbetar man i försvaret kan ha en midsommarstång gjord av kamouflagenät och så vidare.
"Va roliga Palle och Malle är som hängt upp vinterdäcken i midsommarstången. De är så härligt frigjorda och inte hämmade av att allt måste vara på ett visst sätt! Skål!"
MEN! Att kolla på Kalle Anka på julafton är ju heligt i det här landet.
"VA?! Kollar du inte på Kalle?"
Nej, jag gör inte det, för jag har förmågan att metareflektera en aning. Alltså ställa sig utanför sitt eget resonemang och fundera över vad det är man tänker på.
Här är anledningarna till att inte kolla på Kalle Anka på julafton som jag kom på:
* Jag har sett det, flera gånger. Skillnaden mellan att titta på samma film flera gånger under ett och samma år och Kalle en gång per år är att jag får ut något av att kolla på film som jag tycker är bra. Kalle Anka är tråkigt, det ger mig ingenting.
* Det är tecknat, för fan. Det är inte lika roligt som när man var barn och hänger ihop med förra punkten.
* Jag vill definiera mitt eget liv. Bara för att våra föräldrar bara hade möjlighet att se tecknat EN ENDA GÅNG per år och att det sedan fastnat hos dem som något viktigt, betyder det inte att jag, som växte upp med att kunna titta på tecknad film varje dag om jag ville, måste ta efter och ärva dessa tankebanor. Vi som växte upp med tecknat har inget nostalgiskt glittrande julminne över vår socioekonomiska situation där tecknad film ingick som ett inslag av lyx och verklighetsflykt av sällan skådat slag. Vi har inget som motiverar att göra Kalle Anka till en TRADITION, det är ett arkaiskt hjärnspöke som matas av ignoranta gilla-klickare.
Alltså, när man går med i Facebook-gruppen "Vi som fortfarande kollar på Kalle Anka på julafton" eller "Rädda Kalle Ankas jul" (något som i sig är helt fantastiskt, det är ju inte direkt nedläggningshotat), så gör man det för konformiteten, att göra som alla andra utan att tänka efter varför det skulle vara viktigt för just mig att se programmet.
Det var dagens rant. Varför skrev jag då det här? Ett tafatt försök att uppröra, for teh lulz.
1 december 2010
Hur kommer det sig att vi gör så mycket utan anledning? Saker som vi gör utan att först ha funderat över varför vi gör dom.
Jag, som inte är riktigt normal, brukar ibland fundera över mitt beteende.
Ett bra exempel på det är Kalle Anka på julafton. Varför kollar man på det?
För att det är tradition, är ju standardsvaret. Och det är väl okej, det är tradition att ha en julgran varje jävla år, och det är tradition att ha en midsommarstång varje jävla år.
Men på något sätt är det ändå lite okej att vara originell och nyskapande inom de senare. Man kan ha en svart plastgran med vita kulor i och folk tycker att:
"Ja, inget jag själv skulle ha, men det passar ju hemma hos dom som är så inrednings- och stilintresserade"
eller att ha en lite rolig midsommarstång gjord av vass och ilandflutna träbitar som om vi vore strandsatta på en öde ö, eller med i Expedition Robinson. Arbetar man i försvaret kan ha en midsommarstång gjord av kamouflagenät och så vidare.
"Va roliga Palle och Malle är som hängt upp vinterdäcken i midsommarstången. De är så härligt frigjorda och inte hämmade av att allt måste vara på ett visst sätt! Skål!"
MEN! Att kolla på Kalle Anka på julafton är ju heligt i det här landet.
"VA?! Kollar du inte på Kalle?"
Nej, jag gör inte det, för jag har förmågan att metareflektera en aning. Alltså ställa sig utanför sitt eget resonemang och fundera över vad det är man tänker på.
Här är anledningarna till att inte kolla på Kalle Anka på julafton som jag kom på:
* Jag har sett det, flera gånger. Skillnaden mellan att titta på samma film flera gånger under ett och samma år och Kalle en gång per år är att jag får ut något av att kolla på film som jag tycker är bra. Kalle Anka är tråkigt, det ger mig ingenting.
* Det är tecknat, för fan. Det är inte lika roligt som när man var barn och hänger ihop med förra punkten.
* Jag vill definiera mitt eget liv. Bara för att våra föräldrar bara hade möjlighet att se tecknat EN ENDA GÅNG per år och att det sedan fastnat hos dem som något viktigt, betyder det inte att jag, som växte upp med att kunna titta på tecknad film varje dag om jag ville, måste ta efter och ärva dessa tankebanor. Vi som växte upp med tecknat har inget nostalgiskt glittrande julminne över vår socioekonomiska situation där tecknad film ingick som ett inslag av lyx och verklighetsflykt av sällan skådat slag. Vi har inget som motiverar att göra Kalle Anka till en TRADITION, det är ett arkaiskt hjärnspöke som matas av ignoranta gilla-klickare.
Alltså, när man går med i Facebook-gruppen "Vi som fortfarande kollar på Kalle Anka på julafton" eller "Rädda Kalle Ankas jul" (något som i sig är helt fantastiskt, det är ju inte direkt nedläggningshotat), så gör man det för konformiteten, att göra som alla andra utan att tänka efter varför det skulle vara viktigt för just mig att se programmet.
Det var dagens rant. Varför skrev jag då det här? Ett tafatt försök att uppröra, for teh lulz.
Brev
Så här kan det se ut. Ett brev.
Till den det berör, Poste restante.
Adressaten ombedes att själv avhämta sina försändelser.
Svarspostförsändelser Port Payé.
-------------
Växjö
29 november 2010
Fullt upp med att göra ingenting. Har inte ens mina egna tankar, kan inte skapa några.
Kanske får de inte plats, för där svävar alla uppmaningar.
Jag minns inte längre när något senast var mitt eget.
Men nu är jag där jag längtat till och trott skulle vara annorlunda, förändrat.
Jag ska sluta bry mig, för hur mycket bryr sig någon om jag gör fel?
En krossad självbild, en blek kompilation söndertrasad.
Osjälvständig sammansättning av material ur andras verk.
Status just nu okänd. Känna efter? Hur ska det gå till?
Jag orkar inte bry mig om omvärlden längre.
Som om jag någonsin brytt mig? Nej, bara om att verka intelligent, att upprätthålla något.
Wiki-pettrar och Facebook-korrespondens.
Bara en sån sak som att sätta sig och känna efter i tystnad, hur ska man få tid till det
när någon i samma stund kanske gillar din status i ett umbärligt café av trivialitet.
Till den det berör, Poste restante.
Adressaten ombedes att själv avhämta sina försändelser.
Svarspostförsändelser Port Payé.
-------------
Växjö
29 november 2010
Fullt upp med att göra ingenting. Har inte ens mina egna tankar, kan inte skapa några.
Kanske får de inte plats, för där svävar alla uppmaningar.
Jag minns inte längre när något senast var mitt eget.
Men nu är jag där jag längtat till och trott skulle vara annorlunda, förändrat.
Jag ska sluta bry mig, för hur mycket bryr sig någon om jag gör fel?
En krossad självbild, en blek kompilation söndertrasad.
Osjälvständig sammansättning av material ur andras verk.
Status just nu okänd. Känna efter? Hur ska det gå till?
Jag orkar inte bry mig om omvärlden längre.
Som om jag någonsin brytt mig? Nej, bara om att verka intelligent, att upprätthålla något.
Wiki-pettrar och Facebook-korrespondens.
Bara en sån sak som att sätta sig och känna efter i tystnad, hur ska man få tid till det
när någon i samma stund kanske gillar din status i ett umbärligt café av trivialitet.
